ArbetsmiljöMindfulness

Med avsikt…eller på ”autopilot”

Kanske har du också varit med om det?…

Att du gör något, säger något eller reagerar på ett sätt och efteråt kanske du känner att det inte alls blev bra. Du ville egentligen inte alls reagera så. Du känner att det bara hände utan att du riktigt ”bestämde” att det skulle bli så. Det var något du gjorde eller sade utan att reflektera, du bara reagerade.

Ett exempel som många brukar känna igen sig på i är det exemplet när vi kör bil eller cyklar och plötsligt är framme på det stället vi skulle till och inser att vi inte har en aning om hur vi tog oss dit eller vad som hände på vägen. Det kan vara så att vi kört i flera mil eller flera timmar på, något som vi inom Mindfulness kallar, ”autopilot”.

På samma sätt kan många känna igen sig med sina nära, kära och i andra relationer, vi reagerar på ett sätt för att vi är ”vana” att reagera på det sättet. Likadant kan det vara på jobbet, vi beter oss på ett sätt och reagerar på visst sätt när människor bemöter oss på ett visst sätt. Ofta kommer detta av att vi är vana att reagera på ett visst sätt när något speciellt sak ”händer”. Vi reagerar av ”bara farten” alltså på ”autopilot”. Det finns ingen medvetenhet i det som sker, det bara sker.

Det låter ju osannolikt, men det kan ju vara så (och är så för många människor), att vi på samma sätt faktiskt kan leva större delen av vårt liv utan att vara riktigt närvarande i livet.

Den s k ”Autopiloten” är vårt ”normalläge”. Så om vi inte medvetet har en annan avsikt, så är det ofta så ”vi gör” och reagerar. Saker i vår omgivning händer och vi reagerar på dem vanemässigt, automatiskt utan medveten närvaro.

När vi är på den här sk autopilot-läget är det lättare för oss att bara reagera utan att tänka oss för. Det här kan ju få konsekvenser i våra liv både privat, på arbetet och kanske också i hur vi ser på oss själva.

Våra ”rädslobaserade” – fight & fligt – fly och fäkta är sådan ego-reaktion som uppstår när vi är i det här ”autopilot” läget. Dessa reaktioner händer automatiskt och omedvetet. När vi tränar oss i att ”hantera” oss själva, att bli mer medvetna så finns det potential för att hitta andra sätt att vara på.

T ex så är det troligt att vi använder oss av ”fight & flight” i mindre utsträckning och i större utsträckning kan öppna upp för mer inkluderande och supporterande av oss själva och av andra. Det finns potential för att vi blir mer flexibla i hur vi reagerar på situationer. När vi inte reagerar reflexmässigt finns det större utrymme för att interagera i tvåvägskommunikation i större utsträckning. Jag tänker – wow vad det har potential att åstadkomma för människor i arbetslivet och den arbetsmiljö som skapas om vi kan göra det, eller vara så ”lite mer”.

Genom träningen i mindfulness kan vi bli mer medvetna om våra tankar, känslor, kropps- och sinnesupplevelser medan de pågår, vilket faktiskt gör att vi får större handlingsfrihet. Vi behöver inte längre falla tillbaka i gamla vanemässiga tankespår eller vanemässiga handlingar.

När vi blir mer medvetna kan vi i större utsträckning välja aktivt, ögonblick efter ögonblick, hur vi vill agera i olika situationer snarare än att reagera automatiskt.

I den träning vi gör åstadkommer vi detta genom att träna på att lägga märk till vart vår uppmärksamhet är riktad och sedan medvetet byta fokus för uppmärksamheten, om och om igen.

Jag har många gånger fått det beskrivet som att ”det blir större mellanrum mellan tankarna”. Jag gillar den förklaringen. För mig är det så att när ”surret” i huvudet minskar så är det som att det där mellanrummet mellan tankarna blir större eller att jag inte tänker lika många tankar. Det här gör att jag kan tänka tankar jag vill tänka, jag känner ofta att jag kan bli mer kreativ i ”mellanrummet” och jag kan göra aktiva val, på olika plan. Jag väljer aktivt mina tankar på ett helt annat sätt och det påverkar hela min dag…. ja, faktiskt hela mitt liv…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *