Lusten att skriva…behovet av reflektion

 

Min upplevelse är att det är väldigt stort fokus på stress idag i organisationer. Individer och grupper känner sig stressade och människor mår dåligt. Jag tänker inte hänvisa till siffror och statistik utan pratar utifrån mitt eget huvud, det jag läser, hör och ser. Jag har tänkt att det enda jag med säkerhet kan förändra är mig själv, även om det kan vara svårt. Hur andra är, gör, reagerar, det har jag ingen makt alls över. Hur de organisationer jag är i, grupper jag är i eller människor jag träffar är, det kan jag påverka till viss del, så hur förhåller jag mig? Jag har inte svaret på vad som är ”bäst” för var och en, men i allt prat om stress kände jag en vilja och lust att skriva om en del som har blivit en grundpelare för mig och det är och har under många år varit mindfulnessträningen och förhållningssättet som det bidragit till och som vuxit fram och in i mitt liv. Denna träning har, tro det eller ej, gjort mig fri från mycket av min stress jag kände tidigare, den har gett mig möjlighet att känna bl a mer glädje i mitt liv. Mindfulness för mig har sååå många sidor och sååå stort djup.

Jag tänkte här ge mig själv möjligheten att skriva fritt, reflektera kring olika saker och i det ibland ge reflektioner kring mindfulness i min vardag, reflektioner som du kanske kan göra i din vardag och kanske andra övningar som du kan ta med dig som verktyg i din ”mindfulnessverktygslåda”.  Ibland kortare och ibland längre.

Jag har alltid haft stor lust att skriva och läsa. Skrivandet har varit i form av dikter när jag var yngre och dagboken har alltid funnits med mig. Idag är det mest dagboken jag bär med mig, inte hela tiden, men i perioder. Ibland är det i det fria skrivandet och ibland mer i form av utvecklingsuppgifter som jag gör för att skapa utrymme för reflektion, mer medvetenhet om mig själv och för att ”bara” skriva av mig tankar, känslor och annat som kommer i min väg.

De senaste 10-15 åren har jag blivit mer och mer medveten om hur viktig reflektionen är för mig. Reflektionen är inte bara skrivandet utan för mig är det att vara i det som är, att inte hela tiden göra. När jag ”gjort” för mycket, för länge, kan jag känna ett stort behov av att bara vara, inte göra. Numera så känner jag det i hela kroppen, men det har inte alltid varit så. När jag sprungit på för fort så att ”jag” inte riktigt hunnit med, så känner jag en oerhörd sorg när jag stannar upp. ”Att vara” kan för mig vara olika saker, det kan vi prata mer om sen :-).

Det fanns en tid när jag blev tvungen att stanna upp och i det så kom sorgen. Jag kan idag tänka att det är ju lätt, när sorgen kommer, att man fortsätter springa på för att slippa känna. Det hade varit ”lättare” i viss bemärkelse än att stanna kvar och känna den tunga sorgen. Sorgen bestod i många olika saker, men det viktigaste för mig då var när jag noterade att när jag stannade upp kom den och där väcktes nyfikenheten att förstå sorgen bättre. När jag sprang på som mest så tillät jag inte mig att känna, eller hade inte tid att känna. Jag kände mig nog faktiskt varken glad eller ledsen. Jag var ganska neutral. Fast det var jag inte riktigt medveten om. Möjligen var jag arg, för att jag var stressad och inte kanske kunde nyansera mina känslor. Ilskan kanske egentligen var sorg…. Det ”lustiga” var att när jag kände glädje, så var det på något sätt mer okej än när jag kände ilska eller sorg. De känslorna fick för mig inte ta lika stor plats. Det var som att jag lärt mig sätta ”ettikett” på vilka känslor som var ”bra” och vilka som var ”mindre bra”.

Idag kan jag se att glädjen, sorgen, ilskan och andra känslor finns där hela tiden och jag kan tillåta mig att allt får vara och ta plats. Jag försöker tillåta mig att stanna upp och vara i det som är, oavsett vad det är. Vi är såklart alla olika, men för mig har det blivit så tydligt att balansen är helt avgörande för mitt välbefinnande. Balansen för mig är i både kroppen, sinnet och själen. Så vad är då balans? det låter ju så ”klyschigt”

Mitt sätt att hitta den balansen blev att förstå mig själv bättre. Medveten närvaro – mindfulness har varit en grundpelare i det arbetet för mig.

Så….vad är medveten närvaro eller mindfulness?

John Kabat-Zinn definierar det som:

”Att medvetet välja, med avsikt att vara uppmärksamt närvarande i nuet utan att döma eller ta ställning”

Det låter ju ”skit enkelt”, men är en lång träning som för mig har tagit tid och jag lär mig hela tiden nya saker. Det är den inre resan som varit svaret för mig. Det finns ingen snabb väg, men det finns steg man kan ta ganska snabbt för att påbörja en resa mot en mer medveten tillvaro.

För mig är medvetenheten en ökad medvetenhet om mina tankar, känslor och förnimmelser. Hur det påverkar mina tankemönster, mina vanemönster och beteendemönster. I och med att jag ser mina tankar, känslor och förnimmelser och i större medvetenhet kan agera på dem i stället för att reagera på dem. Så är det för mig som att jag får mer mellanrum mellan tankarna, ser varför jag får vissa känslor och förnimmelser. Detta gör att jag får handlingsfrihet just att göra på sätt som jag vill, t ex bete mig på ett sätt som är i linje med hur jag vill vara istället för att reagera (på autopilot) och sedan ångra att jag betedde mig på visst sätt.

I medvetenhet gör vi val och för mig har det bidragit till att jag kan vara och leva än mer så som jag vill.

Rent konkret har det hjälpt mig att känna mindre oro och stress, jag sover bättre till följd av det. Går inte igång i prestation på samma sätt som jag gjorde tidigare, utan kan se (tankar) och förstå (känslor och kroppsförnimmelser) vad det är som händer om jag gör det och då kan jag snabbare hitta tillbaka till lugn och ro. Mitt behov av kontroll har minimerats, också mitt dömande av mig själv och andra, vilket gör att jag kan ha en mer flexibel inställning till saker och ting, till mig själv och min omgivning. I reflektionen har också kreativiteten kommit, alltid när jag springer för fort så förvinner den och i reflektion (om så bara en minut per dag) så kommer kreativiteten tillbaka. Detta för att nämna några saker.

Reflektionsuppgift: En sak som jag tyckt varit värdefull är att börja notera mina tankar, tankar när jag dömer mig själv, andra eller situationer…. Det kanske kan vara något för dig att fundera över i vardagen. Notera vilka tankar du har. Vad upptäcker du om dina tankar? Hur förhåller du dig till det du upptäcker?

Vi ses snart hoppas jag!

Ulrika

Följ Librare på