I reflektionen

För många år sedan upptäckte jag att jag blev så väldigt sorgsen när jag fick semester eller annan ledighet. Jag kunde sitta en vecka och bara känna sorg. Det tog mig då ett tag att förstå att jag sprungit ifrån mig själv och det var kroppens och själens sätt att berätta för mig att ”Du behöver stanna upp och ta hand om dig, din kropp och din själ”. Idag vill jag varje dag ta hand om kroppen och själen, jag snubblar och misslyckas såklart med det ibland, men det är som att längtan av reflektion är för stor för att jag ska negligera den för länge. På ett eller annat sätt försöker jag varje dag vara i reflektion. För mig kan det vara genom att vara närvarande i mina dagliga göromål, meditera en stund, yoga, promenera, måla, dansa eller göra något annat i mitt eget sällskap oftast.

Personligen har jag alltid när det hänt att jag tappat reflektionen behövt söka inåt i mig, kanske på något av de sätt som jag skrev ovan, men också haft en längtan att reflektera med andra, som vill reflektera, och att söka ”bollplank” professionellt. Oj, vad det har hjälpt mig att se mig själv klarare, när andra har berättat ”sin” historia eller när de har ”speglat” mig i min egen berättelse som jag kommer med just då. Det är fantastiskt hur jag både i min egen reflektion och med andra har fått hjälp att reflektera och vidga perspektivet av mig.

Följ Librare på